Global Maritime Distress and Satefy System (GMDSS) är ett internationellt regelverk som omfattar regler för procedurer, utrusning och kommunikationsprotokoll och vars syfte är att öka säkerheten och göra det enklare att undsätta båtar, skepp och flygfarkoster i nöd. GMDSS fastställdes i konventionen SOLA (International Convention for the Safety of Life at Sea) 1974.

Fritidsbåtar behöver inte följa GMDSS:s regler om att ha radioutrustning ombord, men många väljer ändå att göra det och införskaffa en radio. Om man har en GMDSS-radio ska föreskrifterna för GMDSS-kommunikation följas.

GMDSS:s struktur

GMDSS består av både fartyg till sjöss och sjöräddningscentraler (inklusive sjöräddningsundercentraler) på land.

För att larma används särskilda larmapparater, såsom DSC och EPIRB. Larmet styrs automatiskt eller manuellt till en sjöräddningscentral eller sjöräddningsundercentral. När larmet har nått en kustradiostation avsedd för sjöräddning skickas uppgifter om det nödställda fartyget automatiskt till berörda parter.

Kommunikationssystem och apparater

Det viktigaste kommunikationssystemet inom GMDSS är VHF-radion med DSC-funktion. Exempel på andra system och apparater som också kan användas inom GMDSS är VHF-radio utan DSC-funktion, EPIRB-nödradiofyr (406 Mhz, systemet Cospas-Sarsat), NAVTEX-mottagare, SART-radarsvarare, MF/HF-radiosändare med DSC-funktion och Inmarsat-satellitterminaler med nödlarmsfunktion.

GMDSS-sjöområden

GMDSS delar in världens hav i fyra olika GMDSS-sjöområden.

• A1Sjöområde som täcks av en eller flera kustradiostationer med VHF/DSC och nödjour som är tillgänglig dygnet runt. De flesta kustområden som ligger inom 30 nautiska mil från kusten är A1-sjöområden.
• A2Sjöområde som inte är ett A1-område, men som täcks av en eller flera kustradiostationer med MF/DSC och nödjour som är tillgänglig dygnet runt. Områden som ligger mer än 30 nautiska mil men mindre än 150 nautiska mil från kusten är vanligen A2-områden.
• A3Sjöområde som inte är A1 eller A2, men som täcks av kustradiostationer med nödjour som är tillgänglig dygnet runt för nödlarm via HF/DSC eller Inmarsat. De delar av världshaven som är mer än 150 nautiska mil från kusten är vanligen A3-områden, såvida de inte ligger nära Sydpolen eller Nordpolen.
• A4Sjöområden som varken är A1, A2 eller A3, men som täcks av kustradiostationer med nödjour som är tillgänglig dygnet runt för nödlarm via HF/DSC. Det är polnära områden som är A4-områden, det vill säga områden som antingen ligger norr om 70°N eller söder om

  70°S.

Större delen av Östersjön är A1, men det finns även delar som ligger så långt från fastlandet att de är A2. Ingen del av Östersjön är A3 eller A4.

Hela den svenska västkusten är A1. För att nå in i ett A2-område måste man passera förbi Danmark och Norge.